Gott Nytt År - och ett gott nytt år

Nästa år skall jag ta en närmare titt på:

Marschmusik
Christer Sjögren
Per Gessle
Carl Bildt
Långnabb
Medeltida mat
Modebajsskiten
Trolleri
Fanklubbar
Strängbyten
Farväl till Jeans
Tinnitus - vän eller fiende?
Universumpingis
Präster.

Eller också blir det något helt annat,

Family Guy bröt trenden

Det verkar finnas en naturlag i att få sämre och sämre Julklappar ju äldre vi blir, så efter en massa år med strumpor, paraplyer, och halvtråkiga böcker upphävdes den fasanfulla trenden med en av de bästa Julklapparna någonsin; sju säsonger av Family Guy. Här är några smakbitar från serien,

Den naiva viljan

Alla ville bara väl, Bob Dylan, Bruce Springsteen, Ray Charles, Diana Ross etc. Sånginsatserna är unika, och så jävla förbannat bra!!!

Månadens Grillvante

Juryns motivation:
Att lägga till ytterligare en funktion till den redan genialiska grillvanten är inte bara en sensation utan även en formidabel succé som vittnar om en alldeles speciell ägare. Det här blir väldigt svårt att överträffa. Vi tackar Berndt Karlsson från Boden för den fina bilden.

Tack Göteborg

Det ryktas om att Christer Sjögren fick ställa in massor med spelningar i Göteborg. Staden blev med ens lite vackrare, skönare, och ett ställe som jag nu respekterar över allt annat. Tack Göteborg.

Hejuvattenfanvabra!!!!

,,svårt att säga något annat egentligen.

Wittgenstein sade, eller vad sa han?

”Det är ju också klart: om du logiskt utesluter att någon annan
har något, så förlorar det också sin mening att säga att
du har det.” (Wittgenstein 1953)

”Det vore ju också alltför märkvärdigt om man kunde logiskt
bevisa en meningsfull sats ur andra satser och även
kunde göra det med en logisk sats. Det är utan vidare klart,
att det logiska beviset för en meningsfull sats och beviset i
logiken måste vara två helt skilda ting.” (Wittgenstein 1922)

JÖSSES! Är min korta men välformulerade kommentar. Och här ett mycket talande citat från Planet Grillvantes filosof Staffan Lindeborg: "Jag säger som Lasse Kronér, Dobidoo!"

Staffan Lindeborg

"Staffan Lindeborg, född 27 januari 1951 i Jönköping, svensk sportkommentator bördig från det nordsmåländska järnvägssamhället Hovslätt. Han inledde sin sportjournalistiska bana redan 1980, då på Sveriges Radio (SR). Kommenterar i dagsläget simning, fotboll, ishockey och bordtennis. Förutom idrottskunskaper, anses han även besitta förmågan att lättsamt kommunicera med sin bisittare i tv-rutan.

Lindeborgs favoritsport har alltid varit bordtennis. Han har i officiella sammanhang förkunnat att den välrenommerade bordtennisspelaren Jan-Ove Waldners guld vid Olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona var en upplevelse av exklusiv art. Lindeborg kommenterade själv finalen som Waldner utkämpade mot fransmannen Jean-Philippe Gatien." (saxat från wikipedia)

Att fuska sig till en sjukdom

”Min dotter skall möta Norge –ettan i flickor tio”, och vi som lyssnar förstår alla vilken svår match det kan bli.

TIME! TIME!, skriker en ledare i flickor 12 till motståndarens tränare. ”Jag har varit på större tävlingar än det här så jag vet hur man tar time out.” Huvuddomaren tillkallas och efter ett visst rabalder står ledaren och ser nöjd ut i förvissningen om att hans ledaregenskaper är på topp.

Och så har vi den fuskande föräldern som gärna dömer matcher för att kunna ge ut gratispoäng, inga skrupler alls, helt naturligt, här snackar vi inte gråzon utan rent skärt fusk.
Metoden som används är framförallt att bryta bollen utan anledning när sonen ligger illa till.
Sist jag såg personen så haltade han svårt, tanken som slog mig var; kan man bli sjuk och halt av fusk? Det finns alltså biverkningar. Hmm, så bra.

Det svänger så det svartnar

I allmänhet har jag svårt för formel 1- gitarrister, men här kommer dock ett stort undantag, Joe Satriani spelar och det svänger så det svartnar.

Hemma hos Bob Dylan

Bob öppnar dörren glad som en lärka just denna dag och visar reportrarna in. Det är tyvärr lite ostädat just nu, men för all del kom in, kaffe någon? Något överrumplade tackar gästerna ja och frågar om det är ok att ta några foton. Ja svarar Bob, men låt mig bara rätta till kuddarna i soffan först. Bob hoppar ner i sin skinnsoffa och råkar sätta sig på ett munspel aj då! De där ligger och skräpar överallt, jag tror att en ny hylla vore på sin plats, sitt ner för all del så är kaffet snart klart.

Kamerablixtrarna lyser upp de något dova rummet och Bob gör sitt bästa för att bli bra på bild. När ett tjugotal bilder är tagna avbryter Bob med att bjuda på hembakat, bakningen tar allt mer av min tid, bakning ger en inre frid menar Bob samtidigt som reportern öppnar sitt anteckningsblock för att börja skriva.

Vänta lite, jag skall bara hämta några underlägg för kaffekopparna, de där ringarna som blir efter kaffet är ju helt omöjliga att få bort, bättre att förekomma än att förekommas skrockar Bob. Reportrarna ler förstående och håller med när de åter igen inser att det alltid är så trevligt hemma hos Bob, det är inget jobb, bara så jättetrevligt. Efter kaffet plockar Bob fram guran och frågar; Har ni någon önskelåt grabbar? Ja ta den där om vakttornet snälla. Ok den ja, då kör vi , ett två tre………

Destinationer av Sten

Många bloggar används för att berätta om vardagshändelser, vi får reda på allt från teet på morgonen till hur många steg det är till bussen, varför katten Sture rapar efter maten och fördelarna med att äga ett gediget suddgummi. Ibland är det så ruskigt mycket vardag att man kan undra varför det hela skrevs. Är det så att tangentbordet finns, därför används det.

Och vet ni de här gula bilfärjorna som åker från fastlandet och till diverse småöar i skärgården såsom Öckerö, Hönö, Björkö osv. När jag själv åker med dessa färjor kan jag inte undgå att undra var alla bilar är på väg. Vi kommer från alla möjliga håll för att samlas på en liten gul plattform för att sedan spridas igen. Det är ungefär som att dammsuga ihop damm för att bara slänga ut det igen, och sedan förvånat undra vart dammet tog vägen.

Jag brukar därför få en iver att följa upp bilarnas destinationer. Ser jag en röd Opel svänga vänster efter färjan så har jag god lust att följa efter bara för att se var den skall åka. Kanske heja på personen i bilen jag just förföljt. Tjena! Var det hit du skulle! Där ser man! Och sen berätta artigt var jag själv är på väg så att personen förstår vad jag menar.

Vi har nog alla lite roliga grejer för oss. En kompis till mig gillar sten. Han går upp 06:00 för att åka ut till ett stenbrott, där han sätter sig bekvämt ner i sprängsten för att njuta timma efter timma. En gång var hans trädgård böljande gröna fält, en edens lustgård, nu finns där bara sten.

Layout, färger och annan skit

Jag har försökt ändra utseendet på bloggen, ändrat mall, och en biljon olika kombinationer av färger. Slutsatsen blev att utseendet inte betyder någonting, det borde jag ju veta, det är ju det förbannade Innehållet som betyder allt. Jag gillade dock min Gandhi-inspirerade helvita sida med svart text som snackade innehåll så det tjöt om det. Men till sist återgick jag ändå till originalet, den tvivelaktiga, med sitt tvivelaktiga innehåll.

Kommer att tänka på filosofen som stannade uppe en hel natt, och med ”hjälp” av diverse droger skulle förklara hela mänskligheten. Filosofen somnar utmattad med vetskapen att han har svaret. Han vaknar upp senare dagen efter, och letar febrilt bland sina papper och hittar till slut lappen med resultatet från nattens arbete. På lappen står det; Apor gillar bananer.
Vi tycks alltid hamna på ruta ett när vi håller på med fel saker.

Tränarna mitt ibland oss

Som rubriken så tydligt antyder blir det en ingående men ändock ytlig betraktelse av våra tränartyper, som vi lämnar våra barn till utan några som helst misstankar. Så med inspiration från en grannbloggs studie över oss stackars föräldrar presenteras här tränartyper som kanske inte är normen, men dom finns ändå mitt ibland oss.

Magsyretränaren
Alltid med vitt skum i mungiporna, ser lätt rabiessmittad ut för den ovane. Stressad utöver det vanliga, gapar och skriker ut allt även på frågor som; Vad är klockan? HALV TRE! Sitter du på samma lagledarbänk som magsyretränaren så märker du en vibration som fortplantar sig från tränaren ut i bänken, och förmedlar en stark känsla av att idrott är på liv och död. Har egentligen ingen lust för analyser, jobbar hela tiden i stunden - för i stunden får han uppleva det stressande ruset. Stressen smittar dock av sig och spelare slutar redan i sjuårsåldern.

Roffaren
Har absolut inget intresse av att träna en ung spelare från de första staplande stegen som nybörjare och ta jobbet hela vägen fram till senare framgångar. Nejdå! Direkta resultat är det som hägrar och gärna då på yttersta elitnivå. Ultimat är att få stå där och vara en ubertränare på de bästa tävlingarna med kanske bara ett par telefonsamtal som bakgrund. Sådan är han roffaren; härskar, söndrar, bygger starka fästen men ger alltid fel signaler.

Mysgubben
Allt bara sker bara runt mysgubben, han öppnar dörrar slänger ut bollar och ger ett helt ofarligt intryck i sin sjukt slitna overall. Träningen är dunmjuk och alla trivs runtom, och ingen vill stöta med att gå in på resultaten de senaste åren. När någon ändå frågar om vi inte hade en vinst i vårserien för några år sen?
Då småler mysgubben som bara mysgubben kan och säger med sammetslen stämma. "Nisse kan bli något, han är på gång". Och åren de går.

Statustränaren
Tränaren som alltid undviker ordet tränarsyssla och tar sig själv på fullaste allvar i sitt tränarämbete. Pratar egentligen aldrig med de aktiva, tar alltid hjälp av bulvaner för att få ut sitt upphöjda budskap. Träningsoverallen är alltid nystruken med antingen texten tränare eller ledare på ryggen. Div- 5 och klass 2 spelare är patrask som är i lägre rang och därför aldrig bör tilltalas. En liten spricka i fasaden blir det ändå när den upphöjde får en fråga om rollen som tränare, och svaret blir pressveck.

Teknokraten
Tror egentligen inte på talang eller stundens inspiration. Allt kan diskuteras mätas och schemaläggas. Spelare i teknokratens värld är bara marionetter i en fullständig lysande plan som utarbetats under många långa timmar. Gamängen och artisten är bara ett nödvändigt ont som teknokraten måste ha med för att blidka de dumma massorna. När någon oväntat trixar med bollen så får han en stark oroskänsla i kroppen som han försöker dölja med ett nervöst flin. Teknokraten är oftast helt utan egen begåvning och kompenserar detta med sina oändliga teorier som ingen egentligen förstår, och lägligt nog ingen kan kritisera.

Det finns ju givetvis andra och bättre tränartyper som gör ett lysande jobb för våra ungdomar. Men det är ju inget kul att skriva berömmande texter. Ett undantag från detta finns dock alltid; Staffan Lindeborg skall alltid berömmas!

Nikotinbandage

Är ditt nikotinberoende svårt att bli av med?

Nikotinbandage för det milda beroendet.


Nikotinbandage för det något starkare beroendet.

Skolavslutningar - Mjuk Terror

Vi står där och lyssnar på en skolpedagogs version av någon halvtaskig svensk slagdänga som barnen knappt har fått tid att lära sig. Vi får sträcka fram öronen för att överhuvudet taget höra genom mumlet om hur gulligt det egentligen är. Alla har paraply och givetvis dagen till ära finparaply som är extra stora därtill uppfällda trots att det slutade regna två timmar tidigare. Föräldrarna är lätt uppklädda, och vi kan se många kreationer som är exakta kopior av skyltdockor som passeras när vi handlar mat på någon stormarknad.

Rektorns tal, det avslutande crescendot kan bara uppfattas med stålmannens superhörsel, lite på avstånd låter det likt en byggmaskin som enträget jobbar sig igenom en betongvägg.
Alltsammans slutar med stolarna som skall in i respektive klassrum. Föräldrar med sammanbitna miner försöker diplomatiskt kryssa i korridorerna, ändå så glada, så lyckliga inombords över att det hela snart är över, och vi inser då funktionen med skolavslutningar; att vi får glädjas extra med barnen och deras sommarlov.

Gåtan Anders Del II

Idag följer vi upp historien om Anders som under mystiska omständigheter försvann i norra Dalsland. Anders berättar själv om ljusskenet och de otroliga händelserna som sen följde.

– Kvällen var sval, det blåste en uppfriskande lätt bris och solen vilade i en bädd av nyfluffat dun. Bryggan jag satt på var ranglig ja nästa oduglig, men alltjämnt en löftesrik fiskeplats. Min alltid närvarande termos var fylld med nybryggt kaffe, och några fräscha havreflarn omsorgsfullt invirade i cellofan kämpade om utrymmet i min ryggsäck. Mitt fiskespö var redan riggat och flötet låg förväntansfullt några meter ut. Lugnet gjorde sig påmint och jag var tvungen nynna för att blidka stressen från den just lämnade staden.

– Dagen övergick i natt och jag fick svårt att skönja konturer, kände en bister råhet när sjön tog över natten. Avlägsna flyttfåglars skrik underströk naturens timme. Min tid är över, jag borde gå hem. Fiskelyckan kunde ha varit bättre tänkte jag när mina försök att hålla reda på spö och linor i mörkret blev alltmer omöjliga.

– Ett ljud som avvek, en duns i bryggan, ett starkt sken, en kraft som drog mig uppåt, en metallisk klang, ett hydraliskt läte. Allt gick väldig snabbt, plötsligt befann jag mig i ett gigantiskt rum där interiören var en exakt kopia av Café Norrköping. Va! Tänkte jag, av allt på jorden så väljer dom detta. Efter tre år när de var klara med mina reaktioner på Café Norrköping så släpptes jag. Den första tiden efter frisläppande var svår och jag mindes ingenting, men nu är jag glad att få dela med mig av min historia.

Och vi tackar Anders för detta.

Månadens Grillvantar

Varje månad kommer grillvantar att utses som utmärker sig på olika sätt. Även omröstningar och top-10 listor rörande grillvantar kommer att bli av på denna sida. Flera filmklipp om praktiskt användande ligger redan på klippbordet. Det blir även intressanta intervjuer med hantverkare som anonymt verkar bakom kulisserna, och hängivet viger sina liv åt grillvanten. Ni får gärna skicka in egna bilder och lustiga historier. Och jag lovar; inga historier eller bilder är för trista. Så skicka på!

Zombies, ett tålamod att avundas

Är det någon som någonsin har blivit upphunnen av en Zombie? Behöver vi egentligen vara rädda? Vi kan ju springa runt en Zombie, klappa den i bakhuvudet och retas lite grann utan att riskera särskilt mycket. Det enda jag kan tänka mig som är någorlunda kusligt är att Zombies aldrig verkar ge upp, springer du ifrån dem så dyker de alltid upp igen, och det kan ju i och för sig vara jobbigt i längden.

Zombies skrämmer oss helt enkelt med egenskapen bra tålamod. Vad har då Zombies fått detta envetna tålamod från? Vem kom på att istället för huggtänder, snabbhet, råstyrka (som ändå verkar lite logiskt!), ge Zombies ett övermänskligt tålamod som de terroriserar omgivningen med.

Bordtennis – Juvelen i kronan

Som kanske har framgått tidigare så anser jag att Bordtennis är det yttersta beviset på var människans utveckling står. Mänskligheten är alltså inte bättre än vad världseliten i bordtennis presterar. Kung Wang Hao visar för tillfället vägen med att ersätta tidigare fysiska lagar med nya. Med en backhand som är så skrämmande att vi vid första anblicken lutar huvudet på sned lika oförstående som en hund på en filmfestival. Men rädslan försvinner och vi förstår att Wang bara sätter den nödvändiga markören för vår överlevnad.

IPRED-UPPRORET

När vi noterar vilka artister som står bakom upproret, så undrar jag ifall det inte är mer synd om fildelarna.

Konsten att spela på skedar

Var tog konsten att spela på skedar vägen? Denna käcka partyhöjare som så frekvent förekom i så gott som alla 40-talsfilmer. Två matskedar som slås ihop mot antingen ett knä eller handflata för att skapa ett tjatigt rytmiskt ljud. Det skulle ha varit kul att träffa människan bakom fenomenet, fråga lite allmänt om drömmar, framtiden, hur det hela startade, och att få ställa frågan som vi alla bär på; Vad menar du?

Dagens vildmarkstips

Jag har på senare år intresserat mig för naturen, och då framförallt för rovdjurens utbredning i Sverige. Vargar, björnar och andra livsfarliga djur börjar så sakta liva upp vår menlösa natur.

Vi bör dock iakta stor försiktighet när vi vandrar i skogen. Gå aldrig fram till en Björn med ungar och snärta den med en handduk. Björnen är i det här läget extremt retlig och vill skydda sina ungar, och förstår därför kanske inte att det bara är på skoj.

Inget inlägg

För att hedra Staffan Lindeborg ytterligare så blir det inget inlägg här. Alla inlägg vägrade - ungefär som när The Who vägrade att spela efter Jimi Hendrix under Monterey 1967.
Och om ni spisar det här klippet så förstår ni varför.

STAFFAN DEN STORE

Många sportkommentatorer är bra, men ingen och jag menar ingen kommer upp i Staffan Lindeborgs klass. Staffan som får mig att sitta uppe för att följa kvalsimningar från Australien kl 02:00 en tisdag. Staffan som ger Bordtennisen sin rättmätigt höga status, där han alltid hittar en lysande regi i matcherna. Går Jörgen Persson till semifinal, så gör även Staffan det. Staffan som alltid hittar en nerv i händelserna, och som alltid ger experterna en chans att briljera. Staffan är inte bara en anställd på TV, han är ett geni i sin egen tid.

Flight of the Conchords

Sändes på SVT för inte så länge sen, passerade lite obemärkt förbi.
Nu på Planet Grillvante: De absolut fantastiska Flight of the Conchords

Vad gjorde dom på 1600-talet?

November 1621, det börjar mörkna och klockan är fyra på eftermiddagen, du kommer hem efter jobbet och tänder en av de två oljelampor du har. I det fladdrande ljuset trevar du efter boken som du äger, en liten faktabok om italienska småstäder. Vid det här laget kan du hela boken utantill, men eftersom det inte finns något direkt mer att göra, så läser du på med en sammanbiten min. Någonstans har du en känsla att det är riktigt tråkigt, men har samtidigt ingen aning om hur det är att inte ha tråkigt, för tråkigt måste ha varit ett normaltillstånd 1621.

Vi får tacka föregående generationer för att de levt i historien med jämnmod, och dessutom för att de har haft ork att föda fram nya generationer så att vi idag kan zappa, surfa, och äta mjukglass på stranden. Tack!

Vår mesiga Fauna

Varför hamnade alla menlösa djur i vårt land? Vi kan ta älgen t.ex. Vad jag vet så bedrivs det ingen forskning alls på älgen, den är för dum och tråkig helt enkelt. En gråbrun jätte som verkar finnas till enbart för att glädja tyska turister. T.o.m. amöbaforskare tittar bort när de får frågor om älgen.

Tänk er en ung forskare som får i uppdrag att kartlägga älgen och dess vanor, och hur bitterheten sakta men säkert infinner sig i de tjugoåriga ögonen där det innan fanns liv och lust.

Varför fick älgen inga roliga egenskaper? Lite av pilgiftgrodans egenskaper skulle liva upp det hela. En röd och svart gigant med lite klibbig yta som går och lurar i barrskogen. Intresset från discovery hade ju ökat, och tänk om giftälgen hade placerat sig på alla de listor som förekommer över världen farligaste djur.

Nej tyvärr kommer nog aldrig Discovery till Sverige, för vi har ju även
harar, måsar, myror, ålar, ja listan kan göras lång i världens mesigaste Fauna.

Ledmotivet till,,,,?

Jag vet inte vad det är som får just denna video att etsa sig fast, men kanske är det för att två allvarstyngda män med mustasch lirar på ett sätt som skulle kunna passa ledmotivet till Teletubbies.

Vägarbete - vad är grejen?

Det byggs och fejas i Sveriges land. Broar, hus. Arenor osv. Vi förundras över hastigheten, byggtekniken och imponeras av mänsklighetens framsteg på vissa områden.

Men vad fan är grejen med vägarbete! Det finns ju rondellbyggen som har förföljt oss under hela livet. Det finns avfartsarbeten som är historiska dokument, där vi kan räkna årsringar i asfalten, där vägarbetare hejar glatt när vi åker mot vårt första tandläkarbesök, för att vid samma plats heja när vi skall iväg och fixa våra löständer.

Vi växer upp med dessa platser, en livslång relation i vilken våra förfäder tog det första spadtaget. Är det månne en gammal tradition där tidsschemat från arbetet med Keops pyramid fortfarande råder? Snälla! Vad handlar det om!?

Vitrinskåp

Vitrinskåp måste var det yttersta tecknet på stagnation, den dag du erkänner för dig själv att ett vitrinskåp verkligen skulle pryda hörnet eller en vägg i ditt hem, då är det slut, över, megaöver. Jag vet för jag har själv träffat vitrinskåpsägare.
Och sen innan du vet ordet av står du och nynnar till Christer Sjögren och putsar tallrikar.
Så tänk er för, en återhämtning från detta beslut kan ta mycket lång tid.

Alla de floskler

Äntligen är det slut på alla de floskler och uppblåsta framtidsvisioner som ett Presidentval innebär. Först nu börjar det bli intressant. Men Arvet efter GWB blir ingen lätt promenad för Obama, och lika väl som Per Gessles gitarrist ställer han sig nog frågan: Vad det verkligen det här jag ville?

Den godaste chili con carnen

Bilden visar vår fina restaurang på Filipinerna. Vi var tre äventyrare som slog oss in i den konkurrensskarpa branschen. Musiktema på restaurangen var givetvis Blues som pumpade ur högtalarna 16 timmar varje dygn. Något trötta för att utföra eget arbete så hade vi fem anställda på detta jätteställe. Vi tjänade följaktligen inga som helst pengar, men vi var ju som sagt på den goda latsidan.

Vår kock gjorde öns godaste chili con carne men kunde ibland från ingenstans bli helt spritt språngande galen och skrämma iväg både gäster och ägare med olika verktyg. När han väl hade lugnat sig så kom ändå gästerna tillbaka för att återigen njuta av chili con carnen. Trots den arga kockens utbrott så levde vi, gästerna och de anställda som en stor familj under några månader 1989.

Presidentvalet

Planet Grillvante har tyvärr varken resurser eller intresse att följa presidentvalet på plats med intervjuer och annat. Men skall givetvis som sportintresserad, och med en sportfånes ögon granska tävlingen med nybryggt kaffe och popcorn.

En Gnu har gula tänder

I en Gnus värld är det accepterat med gula tänder. (gnun på bilden har inget med texten att göra)

Gåtan Anders

Detta är Anders som campade i norra Dalsland vid tidpunkten för fotot. I nästa ögonblick försvann han i ett starkt ljussken. Vi undrade i många år var Anders tog vägen när han helt plötsligt dök upp utanför renhållningsverket i Göteborg. När vi frågade vad det var som hände svarade han bara med ett skratt. Vi undrar än idag. (mer om detta senare)

Vadå BMI?

Kalas på bryggan i Smögen. Lägg märke till den jämna solbrännan till vänster och ett genomgående liknande midjemått.

Hösten snärjer

Hösten snärjer oss, men jag är glad som en GB-glass. Varför då?
Kanske är det för att den lutherska gamen skriker av vällust över den nya tidens seger mot lättjan.

När hösten kommer får vi räkna om det lutheranska begreppet med tiopotenser, och radera hela den goa häng-matte-filosofin. Varför blev det så här? Går det att få bort? Var Luther en vädergud? Eller råkade han bara befinna sig på rätt ställe för sin lära? Vet någon om han fick sitt genombrott på hösten? Reste han i folkparkerna? Förband till snoddas kanske?
En hel del frågor som gnager. Framförallt den frågan om hurvida han hade stadiga gig i folkparkerna.

Hundra fotbollsplaner

Ja på tal om hundra fotbollsplaner. Ända sen 70-talet har vi fått höra att sydamerikas regnskog försvinner i rasande takt och efter lite googlande med;

"Alltså 60 fotbollsplaner regnskog försvinner varje minut", "Varje minut skövlas 37 fotbollsplaner", "ungefär en fotbollsplan per minut", "Detta motsvarar 2 fotbollsplaner varje sekund"

Att det är allvarligt förstår vi, men för tusan byt till en säkrare enhet någon gång!

Smakfullt

Solen

Pappa! Pappa! Får vi gå ut i solen! Ja barn men gå inte för nära.

Djurförsök

Har ABBA testats på råttor? Och i så fall hur tog dom det?

Atombomben

Alltid läskig!

Den godaste ostbågen

Nu har jag käkat den bästa ostbågen någonsin. I en vanlig påse ostbågar låg en smakrik rackare vilken troligtvis blir oöverträffad på en ny 30-årstid. Varje dag har sin finess! Japp så är det.

Jajjamen

Jajjamen nu skall här bloggas!