Vi står där och lyssnar på en skolpedagogs version av någon halvtaskig svensk slagdänga som barnen knappt har fått tid att lära sig. Vi får sträcka fram öronen för att överhuvudet taget höra genom mumlet om hur gulligt det egentligen är. Alla har paraply och givetvis dagen till ära finparaply som är extra stora därtill uppfällda trots att det slutade regna två timmar tidigare. Föräldrarna är lätt uppklädda, och vi kan se många kreationer som är exakta kopior av skyltdockor som passeras när vi handlar mat på någon stormarknad.
Rektorns tal, det avslutande crescendot kan bara uppfattas med stålmannens superhörsel, lite på avstånd låter det likt en byggmaskin som enträget jobbar sig igenom en betongvägg.
Alltsammans slutar med stolarna som skall in i respektive klassrum. Föräldrar med sammanbitna miner försöker diplomatiskt kryssa i korridorerna, ändå så glada, så lyckliga inombords över att det hela snart är över, och vi inser då funktionen med skolavslutningar; att vi får glädjas extra med barnen och deras sommarlov.
