Och vet ni de här gula bilfärjorna som åker från fastlandet och till diverse småöar i skärgården såsom Öckerö, Hönö, Björkö osv. När jag själv åker med dessa färjor kan jag inte undgå att undra var alla bilar är på väg. Vi kommer från alla möjliga håll för att samlas på en liten gul plattform för att sedan spridas igen. Det är ungefär som att dammsuga ihop damm för att bara slänga ut det igen, och sedan förvånat undra vart dammet tog vägen.
Jag brukar därför få en iver att följa upp bilarnas destinationer. Ser jag en röd Opel svänga vänster efter färjan så har jag god lust att följa efter bara för att se var den skall åka. Kanske heja på personen i bilen jag just förföljt. Tjena! Var det hit du skulle! Där ser man! Och sen berätta artigt var jag själv är på väg så att personen förstår vad jag menar.
Vi har nog alla lite roliga grejer för oss. En kompis till mig gillar sten. Han går upp 06:00 för att åka ut till ett stenbrott, där han sätter sig bekvämt ner i sprängsten för att njuta timma efter timma. En gång var hans trädgård böljande gröna fält, en edens lustgård, nu finns där bara sten.
