Idag gick den årliga utflykten till Marstrand av stapeln. Som vanligt lite bad, promenad, fästning och mat. Allt enligt planerna, och dagen gick som många gånger förut ända fram till händelsen som bröt den vanliga rutinen. PG med crew stannade till vid ett litet bord där det såldes orientprylar. Trägubbar, masker, koraller och snäckor. Ögonen fastnade vid en jättesnäcka.
Givetvis skulle snäckan testas, mot örat hördes ett ganska ljudligt shhhhhshshshssss. Havet tänkte jag för miljonte gången, fascinationen fortsatte och snäckan blev kvar vid örat. Shhshhsshssssss Stockholm Motala. Va! Sven Jerring. En blick mot försäljaren avslöjade min rädsla och jag fick ett menande svar tillbaks. Han visste mer denna mystiske man vid bordet.
Du måste köpa båda sa han samtidigt som han pekade på en liknande snäcka under bordet, ja sa jag och hade svårt att dölja min skräckblandade förtjusning. Jag förstod ju snabbt att det fanns chans till stereo. Båda snäckorna kopplades ihop med ett stabilt plastband till ett headset.
Den första lyssningen gav ett förnämligt ljud där en reinkarnerad Sven Jerring hördes tydligt och nu i stereo.
Märkliga saker hände på Marstrand denna dag.
