Det rent meningslösa är bättre än att förtvivlat hitta mening. Så börjar PG sina tankegångar idag. Vi kan inte raggla runt på gator och torg fulla av mening, det håller inte. Så varför denna överdrivet stora jakt på meningsfullhet?
Vi sover, äter ,bajsar, och några grejer till kanske, men där har ni fastslagen meningsfullhet – resten ingår i jakten på att hitta något som vi kan hänga upp våra längtande själar på. Egentligen vet vi aldrig när något är meningsfullt, osäkra tittar vi oss omkring, är den parfymen meningsfull? Känner jag mig meningsfull med en stereo och ett par tusen skivor, men osäkerheten naggar fortfarande.
Och den osäkerheten gör underverk för alla de som vill sälja meningslösa saker, paradoxen är tydlig när du efter mycket sökande hittar en toalettsits i jakaranda, efter ett tag bleknar dock innebörden, och du står där med tom blick, tittande på din sits av jakaranda. Varför? Skulle jag ha köpt en sits av hickory? Gjorde jag fel?
Att tro och lita på meningslösheten är därför den enda rätta vägen. Låt meningslösheten bli din vän, först då kommer det meningsfulla att bli både tydligt och visa sig vara äkta. Och först då kan vi springa mot solnedgången hand i hand i vetskapen att fenomenet Paris Hilton bara är meningslös, för nu tror vi på meningslösheten. Blomsterprakt kantar vår väg, delfiner hoppar glatt i rader om två, upptagna av sitt eget egentligen meningslösa delfinbeteende. Det gör oss dock inget, för nu vet vi bättre när vi kan omfamna meningslösheten och förstå dess innersta väsen.
