Jag skall ner till Helsingborg nästa helg för att se på SM i Bordtennis. Några av namnen som spelar är Waldner, Appelgren och Persson, därtill en drös med lovande ungdomar som mycket väl kan skrälla. Bara att komma in i hallen och se 12-16 bord som står uppställda för drabbning är ojämförbart inom idrotten. Så mycket spänning och prestationer på en och samma gång är ingen lek för koncentrationen, ögonen flackar oavbrutet i 12 timmar - du blir trött men vill inte ge dig för det pågår någonting stort hela tiden. Det andas stor historia och kommande framtid under samma tak. Ett parallelluniversum som helt enkelt kan kallas paradis.
Jag skulle vilja jämföra det med att bli uppspolad på en öde ö med Pamela Andersson och en lastbåt med norrlands. Eller varför inte en ljudbok uppläst av Ernst-Hugo Järegård.
