Det hela utspelar sig i framtiden på ett varulager för elektronik. Jeff huvudpersonen åker som vanligt till jobbet där han har jobbat i 14 år, han trivs med jobbet då det innebär många fina förmåner. Varje Påsk delas det ut varsin platt-tv till de anställda varken de vill eller inte, men för Jeff är det ok, för han gillar just platt-tv. Platt-tv är mycket bättre än de där gamla tunga sakerna brukar han säga. Att Jeff gillade sitt arbete kunde heller ingen ta miste på, han nynnade och slog ihop klackarna mest hela dagarna, vilket gjorde att han blev omåttligt populär. Han var emellanåt så populär att produktionen stannade till och resten av de anställda bara stod och gapade.
Denna dag skulle dock bli annorlunda. Väl framme vid jobbet parkerade Jeff sin bil och gick de tio stegen till dörren. Han öppnade dörren sakta och kände med ens att något var fel, allvarligt fel. En lätt vind slog in i ansiktet, det var som att glänta på en bastudörr, fast värre, hettan sved i Jeffs panna och han tänkte för sig själv; där rök nog mina ögonbryn. Märkligt! Var kom värmen ifrån? På hans väg genom lokalen fanns det dock inget ovanligt att notera, allt var som vanligt då han hejade sig fram till sin plats. Puh! Vad hände tänkte han? Vad hände?
Vill du ha kaffe Jeff? Frågade Sonja, som närmade sig lite försynt trots att hon hade varit Jeffs närmaste kollega i många år. Men, men vad har hänt med dina ögonbryn hojtade plötsligt Sonja, de är ju alldeles borta. Vet inte, jag vet inte mumlade Jeff något besvärad över Sonjas framfusiga fråga. Jag ramlade när jag var hos tandläkaren förklarade Jeff och förstod direkt vilken dålig bortförklaring det var. Det brann hos tandläkaren och jag råkade ramla just på elden försökte Jeff vidare. Hm du borde nog se över det där hos en läkare menade Sonja när hon lika försynt återvände till sin del av lokalen.
Något skrämd av upplevelsen och det otrevliga i att ha förlorat ögonbrynen försökte nu Jeff samla tankarna. Blicken for över lokalen i ett försök att förstå, men jag måste bara börja arbeta nu, han kände stressen över att ha tappat tempo på morgonen. En spegel vid arbetsplatsen avslöjade med all tydlig plågsamhet vad han hela tiden befarat, ögonbrynen var helt borta. Puts väck, där det förut hade suttit ögonbryn var det nu bara skin. Herregud vad skall jag göra? Han plockade upp en märkpenna och gjorde tillfälliga ögonbryn och blev lite nöjd med resultatet. På långt håll märks det ju inte sa en inre röst, och Jeff blev betydligt lugnare.
Ända sen Jeff var liten så har ögonbrynen betytt allt, ögonbrynen är det du tar med dig i världen sa alltid hans mor. Du blir aldrig bättre än dina ögonbryn menade far med barsk stämma. Därför var detta så viktigt för Jeff. Förtvivlad men nu något lugnad började ändå jobbet. Dagens första uppgift var att tömma skrivaren på inkomna uppgifter. En platt-tv skulle ut till en adress som Jeff kände till, han packade bilen långsamt, och försökte få den underliga morgonen ur tankarna.
