![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXCi5fPFzrF5S7iiA-c5nycC4Gq1X7FxqSLqPT2mv9WPOL5tZE13k5EqZjE0JpaRdgjaVT7y6HkAxjXxxUHq92SJMXh9jhUEnrCFOvJl2v6ruCRGaXt91k5yNeOjjLVnhyphenhyphennCyiILPXDUUA/s320/rune.jpg)
Denna gång är månadens grillvante inskickad av Rune Karate från Lågvattnet. Rune ville så gärna beskriva grillvanten själv, och visst får han det;
”Ända sen jag var liten har intresset för grillvantar varit stort. När vår familj besökte farmor på helgerna satt jag mest på golvet och lekte med kökets alla grillvantar. Leken kunde pågå i timmar och jag glömde helt av tid och rum. Farmor hade mängder med grillvantar, hon tog fram fler och fler. Efter att tag satt jag i ett hav av grillvantar, där hamnade jag lätt i ett drömtillstånd totalt fokuserad, och okontaktbar. Inte konstigt då att besvikelsen var så stor när vi skulle åka hem, jag var otröstlig i dagar efteråt.”
”Sen kom Julen 1973 då allt vände. Förväntningarna var enorma på julafton, hela dagen gick åt till ett tålmodigt väntande. När julklappsutdelningen väl var färdig kastade jag snabbt bort alla hårda paket för att slita upp det lilla mjuka paketet, papperet bara yrde och där, jag skrattade galet rakt ut HA HA HA – En grillvante, en grillvante och den var bara min.
Och det är just den grillvanten som bilden visar.”
,,,,,,,,,,,,ja vad säger man, en sådan gripande historia hör vi inte varje dag. Vi måste tacka Rune Karate för styrkan och orken att dela med sig. Tack Rune.