Det hände i en butik häromdagen, min son och jag dividerade om lite saker som skulle köpas. Till slut kom vi fram till en bra sak. Cool den tar vi sa jag. Lite längre bort stod en yngre person och log lite menande, som för att säga; Vad gulligt pappan pratar ungdomens språk för att vara den häftiga pappan.
Cool har väl existerat i en sisådär 60 år tillsammans med en hel bunt andra ord som används flitigt idag, som vi då småler åt när ungdomen använder. Så varför tror vissa yngre människor att tideräkningen började med dem? Historielösa i en tid av lättillgänglig information. Märkligt.
Vid Ingemar Johanssons frånfälle hördes röster på Internet där de ville placera ner Ingo till tjugonde plats över svenska idrottsprestationer genom tiderna. Egentligen är det för dumt att ens kommentera. Jag kan dock förstå att det finns ett uppror i denna åsikt samt att vara cool och sticka ut hakan, och att även generationsfrågan spelar in, men historielösheten är så skrämmande att den snuddar på gränsen till farlig.
Argumentationen för tjugondeplatsen var bl.a. en jämförelse med att paddla kanot. Att vi skulle på något sätt enklare attraheras av det primitiva i att slåss än exmpelvis den mer harmlösa kanotsporten, i vilken två mekaniska armar med ett batteri kan lösa uppgiften med att föra en båt från en stolpe till en annan. Låt det bästa batteriet vinna. Ja vad säger man? Inget om bra boxares fysik, snabbhet, teknik, inget om modet, utmaningen, bara ett okunnigt raljerande. Det är dock lugnt, de flesta förstår detta.
Äldre behöver inte betyda klokare, smartare och kunnigare, men chansen att se saker i rätt perspektiv verkar öka fan så mycket mer ju äldre vi blir.
