Angående extremböjning som kunde läsas i föregående text.
PG vill ju alltid utveckla språket i den riktning som gynnar PG bäst. Nödrim har funnits som hjälp i mången dikt, ”Nu tar vi gisslan, vem är först på listan?” eller ”Alla är här utan Pelle, han är på ett annat ställe” är tydliga exempel på detta. Men nu lanseras alltså en helt ny ordform nämligen extremböjning.
En tomt till ett hus som bara är på fyra kvadrat men där det står en gran på hundratrettio meter är en Tämt, vi extremböjer ordet tomt för att utseendet ej går att beskriva med normal ordform. Skulle tomten vara en kvadrat med en gran på 200 meter så har vi en X-Tämt. Dyker tomten upp på julafton iförd en sommarklänning är det istället tämten, en extremform av tomten. Får vi se tomten i dykardräkt, ja just det, X-Tämten.
Vän av ordning kan här utbrista högljudda protester och inkalla dem redan kända superlativen som förklarare av extrema förhållanden. Men det vore ett stort misstag. Ett vanligt förekommande ”jätte” i superlativ form fungerar inte för att beskriva det extrema förhållandet med granen och tomten, i följande meningen får vi; ”Titta en jättetomt”. Lamt och helt felaktigt då tomten egentligen är jätteliten. Vi använder hellre superlativt jättetomt när ölen är urdrucken. Och om det var sista ölen så är det följaktligen jättetämt.
