Dom I Villa nr:6

Avhopp från villaägarna
Dom i villa kan nu konstatera ett flertalet avhopp från villaägarna. I en kort intervju med Åke Ork en före detta villaägare kommer ohyggliga detaljer fram; – Vi fick jobba dygnet runt med att anrika uran, helt utan paus, och säkerhetsföreskrifterna var minst sagt undermåliga. Många av oss blev snabbt lite grönaktiga i hyn.

Åke Ork på bild för tidningen Dom I Villa

Dom I Villa nr:5

Dom I Villa avslöjar
Villaägare i full färd med att anrika uran.

Korttidsminne & Dermatologer

Vi berättade historien om och om igen för dermatologen, men han kom aldrig ihåg huden var.

Dom I Villa nr:4

Förskräckliga Nyheter
Dom i villa kan nu avslöja att anrikat uran har hittats hos ett äldre par i Hovås. Vår mätutrustning fick ett kraftigt utslag och visar utan tvivel på uran. Dom i villa ville inte ha en upptrappning mellan boendeformerna men nu verkar villaägarna vara på väg att utveckla bomben.

Dom i villas testgrupp knackade därefter på dörren och den äldre mannen öppnade. Lite skum i blicken var gubben med en lätt ljusgrön hy, och det bekräftar därmed vad vi befarade. Villaägarna kommer snart att ha bomben!

Men ta det lugnt, så gör vi en dag av det i stället;

Nytt nummer i morgon

Dom I Villa nr:4 ute i morgon måndag.

51:an

Hittade bara en bild, men en ganska representativ sådan.

PG är ingen nostalgiker av stora mått, men här går det inte att undvika. Under åren 1983-87 hade vi en jättelägenhet på Engelbrektsgatan, fem våningar upp med utsikt över Heden.

Där bodde Honken, mannen som gav det spartanska ett ansikte. För Honken var sängben och planscher på väggarna ett mått av överdåd och helt överflödigt. Madrass på golvet, stearinljus och en löpsedel trädd på en spik var Honkens interiör. I början av 80-talet köpte Honken en stor låda med flanellskjortor och sågs därför i inget annat.

I nästa rum bodde Ingemar ”knubbe” Karlsson som i inflyttningspresent fick sängkläder, pyjamas, och gardiner i samma blommiga tyg, sydda av en välmenande syster. Ingemar som verkade hjälpa alla som skulle flytta i Göteborg vilket medförde att knubbe aldrig var ur overallen. Han tog även gig utanför komungränserna, och kunde fnysa åt dem som satt stilla en stund.

Rummet togs över av yngre bror ”Bonden” som var i en tung målarperiod. Det var oljefärg på precis allt i lägenheten, ett välkommet inslag i helhetsbilden. PG och Bonden lyckades också med att under denna tid skapa två enormt viktiga filmer. ”Centrumspykopaten” och Hembyggdspsykopaten. Där PG under vernissagen och efter visningen av filmerna fick denna kommentar av en gammal vän: Vem är du?

Tänk er nu en salig blandning av progg, hippievänster, 1800-tal och skyltdockeben på väggarna när vi vandrar mot Gus domän, den andra världen. Där inne vilade en Engelsk Country Club känsla och i skarp kontrast till konfettin utanför. Tunga möbler i mörkt ädelträ, decimetertjocka mattor, böcker, pennor, och tavlor av kända konstnärer. Att Gus som gladeligen deltog i festligheterna lyckades med konststycket att läsa till jurist under denna tid är och förblir en bedrift i klass med Mount Everest på sydsidan.

Lite bilder poppar upp, skräppåsarna i hallen tex. Det kunde bli 15-20 påsar i en ganska stor hall, till slut bildades det en smal gång mellan skräppåsarna mot ytterdörren. Ändå var det fyra personer som minst en gång om dagen gick ner för trapporna. Väggen mot vår hypernervöse granne som fungerade mer som ett membran än en dämpning. En akustisk gitarr lät som en elgitarr och vår granne tog allt som oftast in på hotell.

Vår hyresvärd som alltid var på vår sida när klagomålen haglade från grannarna. Mycket märkligt. Brallisar i mängder som solade i vårt strategiskt utplacerade solarium. Pundarna som bodde hos oss en vecka, ingen pratade med dem, ingen kände dem. De bara var där, fortfarande ett stort mysterium. Efterfester där alla White Corners gäster dök upp i hundratals.

En tid, en era som är värd en liten nostalgisk stund.

Vindsurf

Vindsurfaren försvann men dök upp igen och fick frågan; Var har du vatten?

Vilken?

Vilken Mc-klubb skulle du vilja vara med i? Ja, Helst Angels.

WING

Så fruktansvärt, men det går ett varv och blir liksom bra. PG upplever en egendomlig attraktion när Wing ger sig hän åt AC/DC.

Jeff Beck

När PG blir mållös,,,

Dom I Villa nr:3

Villaägare grupperar i extremfraktioner
De första reaktionerna på utgivningen av tidningen Dom I Villa lät inte vänta på sig. Villaägare är upprörda och menar att arrogansen från lägenhetsinnehavare har gått för långt. Det ryktas nu om Hells Verandas, en extremgrupp från Askim som åker runt på motorgräsklippare och hånar alla med hyreskontrakt.

Tidningen Dom I Villa fördömer givetvis i skarpaste ordalag villaägarnas tilltag och ber om lugn. Vi vill inte se en upptrappning av våldet mellan boendeformerna. Vi I Villas ståndpunkt är ännu inte känd, och det kan bara förklaras som ett tyst medgivande.

Har du blivit hånad av en villaägare och vill prata ut, ring Dom I Villas journummer: 121-232322

Dom I Villa nr:2

Altanstölderna fortsätter – Västsverige hårt drabbat
De redan uppmärksammade altanstölderna ökar. Nu beräknas 30 % av alla villaägare vara drabbade. Stölderna sker nattetid och altanerna forslas bort med någon slags sofistikerad krananordning utan att någon hör eller ser stölderna. Vi I villas representant föringar problemet i ett uttalande; ”Ha Ha lite svinn får man räkna med”. Tidningen Dom I Villa ser det betydligt allvarligare och säger; ”Någon måste ha en jävla massa altaner hemma”.

I en intervju med en bedrövad villaägare kommer smärtan fram. - Jag borde skaffat en lägenhet, en lägenhet vore klart mycket bättre inser nu Karl Knä, och fortsätter; - Balkonger är ju så mycket svårare att stjäla. Det hörs när du tar en balkong, DET HÖRS! Karl Knä skriker ut sin förtvivlan, Dom I Villas utsände lägger en varm hand på Karl Knäs skuldra och tröstar. Men Karl Knä är otröstlig.

Satellitbilder visar katastrofens omfattning. Tusentals gjutna stolpar utan altaner vittnar om den tragik som drabbat villaägarna. Ödsliga vindar blåser över villatomterna, och där står Karl Knä och funderar, snyftandes, och givetvis ledsen över att vara villaägare.

Tidningen Dom I Villa vill ju inte påstå i denna stund att vi visste, men vi hade föraningar och varnade därför tidningen Vi I Villa på ett tidigt stadie. De tog dock inte hotet på allvar.

Dom I Villa erbjuder nu ett telefonnummer för att spärra och hindra andra från att använda er altan.
Spärra altan: 121-232332

Dom I Villa nr:1

Hus spontanvälter i Gråbo - villaägare flyr i panik.
Ett trettiotal hus välte under natten mot tisdagen. Vi I Villa har skickat ut nya hus i en första hjälpsändning, men det verkar vara ganska meningslöst då nya hus välter i en allt snabbare takt. -"Det hade varit klart bättre med en lägenhet" säger Husägare Börje Brunn till tidningen Dom I villa.

Britta Bad var ute med hunden när hon såg sitt hus spontanvälta alldeles bakom sig. Resten av Brittas familj lyckades i sista sekunden kravla sig ur huset och står nu invirade i gosiga Dom I Villa-filtar.

Vi I Villa har ingen förklaring till fenomenet, men tidningen Dom I Villa avslöjar i en pressrelease: "Vi känner till problemet och Vi I Villas mörkläggning är inget annat än skandal."


Ansvarig utgivare: Planet Grillvante

Dom eller Vi i villa

Nästan samtliga villaägare får hem ”Vi I Villa” i sin brevlåda. Får innehavare av lägenheter ”Dom I villa”? Eller finns det läge för en ny tidning här? PG med redaktion skulle kunna ge ut en daglig tidning med namnet ”Dom I Villa”. Där det står om dränering, gräsklippning och allt helvete en villaägare får genomlida. Då kan de i lägenhet sitta och gotta sig åt villaägarens omak, och fröjdas över sin angenäma vardag.

Vi kommer att vinkla tidningen så kraftigt att lusten med hus så gott som försvinner. Bilder på husägare med träd över sig, barn sovandes i komposter, ränte-ågren som ingen valium rår på, och en följetong om grannfejder med spjut.

Redan efter tredje numret av ”Dom I villa” sjunker huspriserna till bisarra nivåer. Det skall bli kul och se vad Vi I Villas motdrag blir.

Extremböjning - en ny ordform?

Angående extremböjning som kunde läsas i föregående text.

PG vill ju alltid utveckla språket i den riktning som gynnar PG bäst. Nödrim har funnits som hjälp i mången dikt, ”Nu tar vi gisslan, vem är först på listan?” eller ”Alla är här utan Pelle, han är på ett annat ställe” är tydliga exempel på detta. Men nu lanseras alltså en helt ny ordform nämligen extremböjning.

En tomt till ett hus som bara är på fyra kvadrat men där det står en gran på hundratrettio meter är en Tämt, vi extremböjer ordet tomt för att utseendet ej går att beskriva med normal ordform. Skulle tomten vara en kvadrat med en gran på 200 meter så har vi en X-Tämt. Dyker tomten upp på julafton iförd en sommarklänning är det istället tämten, en extremform av tomten. Får vi se tomten i dykardräkt, ja just det, X-Tämten.

Vän av ordning kan här utbrista högljudda protester och inkalla dem redan kända superlativen som förklarare av extrema förhållanden. Men det vore ett stort misstag. Ett vanligt förekommande ”jätte” i superlativ form fungerar inte för att beskriva det extrema förhållandet med granen och tomten, i följande meningen får vi; ”Titta en jättetomt”. Lamt och helt felaktigt då tomten egentligen är jätteliten. Vi använder hellre superlativt jättetomt när ölen är urdrucken. Och om det var sista ölen så är det följaktligen jättetämt.

Min Kran Oh Min Kran

Kranförare har många laster, och om vi adderar fritidens förgyllanden så kan vi lägga till snus, alkohol, kaffe och diverse annat som kan göra en kranförare glad. Är då kranförare en riskgrupp då laster liksom ohjälpligt ingår i jobbet. Eller är vanan vid laster en hjälp vid nya utmaningar.

Bjud en kranförare på heroin. Blir svaret entydigt nej för att kranföraren inte vill ta med jobbet hem eller vill kranföraren fortsätta att köra laster för att han trivs med sitt arbete? Är kranföraren fast vid sin last?

Kan vi skönja en ny slags kranförare som sitter och smålastar på en skiten toalett. Utvidgade pupiller och en jävla hängivenhet till att lasta saker. De lastar på och förstår inte vilken smärta de åsamkar. Därvidlag hämtade med blåljus för vidare transport till något avlastningscenter, där väldigt små truckar bidrar till återhämtningen. Bara känslan av att det lastas saker i omgivningen är lugnande och håller abstinensen borta.

Här borde vi tänka efter och inte utsätta dessa människor för mer lidande, och varför inte? När kranförare är med oss kan vi alla se morgondagens klara ljus, höra örnar viska, känna frotté torka, medhavd smörgås piska, i vinden piska. Låt medhavd smörgås piska, i vinden piska.

För förståelse på jorden, fiska fara och färde, icke sa de lärde, fåglar mot skyn, hem till byn, allt på pränt, idag gratulerar vi Benny Wendt. Varför? Vet ej, men vi gör det för världens kranförare. En gala för världen kranförare, är just vad vi börare. (extremböjning av borde)

Världens Bästa Pundare

Kanske världens genom tidernas bästa pundare, inte bara det, skrammel, svett, själ i en tid som var, hm, roligare. Tretton tusen miljoner timmar sunkidol kan aldrig ersätta eller mäta sig med dessa 8:05 min. Orättvist javisst, men PG känner sig nödgad att understundom plocka fram lite proportioner. Och när såg du en pundare i batiktröja senast?

Myran Som Svek

En kort resumé: Älgtorn byggdes, tretton förväntansfulla forskare, läkerolen skymdes, panik utbröt.

När paniken lugnade sig kom vredesmodet, den isländska delen av gruppen lämnade helt sonika lägret. De hördes skrika vid avfärden; VI HAR FANIMEJ EGNA MYRSTACKAR PÅ ISLAND, DET HÄR ÄR JU FÖR FAN HELT JÄVLA LÖJLIGT! PG förstod lite av bitterheten, men undrade något över det isländska tålamodet. Det var nu viktigt att lugna de övriga nio forskarna. PG lyckades övertala om att testa ett nytt experiment. Något motvilligt mottogs planen och nu var de nio förväntansfulla forskare.

PG jobbade hela förmiddagen med att infiltrera myrstacken, en något vilsen myra kontaktades och teamet lyckades fästa en jätteliten kamera på den lilla dissidenten. En partyhatt dolde kameran och myran kunde obehindrat vandra runt i myrstacken utan att avslöjas. Bara en i stacken var medveten om vad som skulle ske.

En ny läkerol placerades på toppen av myrstacken, några gymnaster var i närheten och tränade barr, de nio forskarna var klara, myran var klar, det var nu eller aldrig. Myror närmade sig läkerolen när PG förtvivlat försöket ställa in bilden från myrkameran, PG kände åter igen paniken och tittade nervöst på de andra i teamet. Bilden var så suddig, det var myrornas krig, bara små svarta prickar på skärmen. Plötsligt kunde PG se sig själv på bildskärmen samtidigt som massor av myror täckte läkerolen - gap och skrik från älgtornet vittnade om den fasa som rådde.

PG försökte samla tankarna i den kaosartade situationen, de andra deltagarna skrek rakt ut när det plötsligt stod klart för PG. Kontraspionage, javisst, myran hade troligtvis blivit återkontaktad för spionage mot forskarna. ETT DUBBELSVEK, VI HAR BLIVIT LURADE! De andra vände sig om, VAD? Ja, myrans karaktär visar på att den är alldeles för lättkontaktad. Vi valde fel myra.

Spänningen fortsätter i nästa avsnitt:
”Forskare Söker En Karaktär Bland Miljoner”