PG hamnade bredvid ett sällskap Kineser på en restaurang. Sexton var de till antalet och alla beställde in svinhet soppa till förrätt. Ett metodiskt, ja nästan synkat sörplande tog vid. PG slog lite på knäna till rytmen när sörplandet plötsligt upphörde på en och samma takt. En kort paus och in kom varmrätten där ätpinnarna fortsatte stycket, en symfoni med små crescendon här och var. Rummet fylldes med perfektion, ändå så ambient, så självklart, i en bedövande vacker asiatisk stund. 6:10 in på varmrätten tog det hela slut på en ton och sällskapet lämnade en hänförd PG bakom sig.
De skulle lätt kunnat köra en vårrulle som extranummer, för så bra var det.
