Oh du hemska mardröm. PG’s båt gick runt och hela redaktionen blev uppspolad på en öde ö. Det var lugnt några dagar och PG försökte göra sig hemmastadd. Sakta men säkert tog lägret form. De första dagarna levde PG på Sangria, köttbullar och potatissallad. När den medhavda provianten tog slut nödgades PG ge sig av för att upptäcka mer av ön.
Vandringen längs stranden norrut varade hela förmiddagen. Ögonen sökte hela tiden efter möjligheter när de helt plötsligt stannar vid tre små prickar. Är det människor? PG skyndade på stegen och blev mer säker på sin sak, människor. JA! Men är det inte Birro, Maud och Ekwall.
Hej sa PG lite tomt och uppgivet, ingen respons. De var upptagna. Birro försökte dikta upp en eld, Ekwall satte segel på sitt enorma ego, men Maud bara stod där, hon pratade förvisso med en gäll röst som kan jämföras med måsar vid fiskrensning, men hon bara stod där.
Ekwall sjösatte egot men det flöt inte, han återvände något modstulen med seglet i hand, och förstod ingenting, absolut ingenting. Birro skärpte till sin diktning men elden ville inte ta sig, han provade versaler, danssteg, inget hjälpte. PG lämnade obemärkt och vände sig först om när tre små prickar syntes i fjärran.
