På väg mot sitt värv, gator och torg passerades som så många gånger förut. Ett avvikande vägarbete gav bara en mild uppmärksamhet.
Hans arbetsrum var litet men tillräckligt stort för ett skrivbord stol och ett litet område vid dörren där han kunde sträcka på sig. En Monetplansch föreställande blad i vatten hängde på väggen rakt framför skrivbordet, han gillade egentligen klassisk konst, men Monetplanschen var fin i färgerna och bröt mot den vita enformigheten.
Utsikten från rummet var välbekant, fönstret vette mot en vitputsad fasad med symetriskt placerade fönster. Lokalerna mitt emot såg alltid tomma ut. Han kisade med ögonen för att urskilja något som helst möblemang på andra sidan, övervägde en kort stund och kom fram till slutsatsen även denna dag att lokalerna är nog outhyrda. Det skulle vara trevligt om de hyrde ut de där lokalerna tänkte han lågmält.
Dagen fortskred stilla. Den lilla illgröna transistorapparaten till vänster om datorskärmen spelade ABBA. Han nynnade med och försökte följa melodierna när det plötsligt knackade på dörren. Skall du med och äta lunch? Frågade en kollega från rummet bredvid. Något Förvånad över inviten svarade han, nej tack, jag har medhavd smörgås.
