Husvagnsmänniskor måste vara på sin vakt hela tiden, fiffigheten är deras vapen, i ett hölster färdigt att användas vilken sekund som helst. De närmar sig problemet med ihopknipna ögon och med fiffigheten i högsta hugg. Du överlever inte länge på en camping utan medfödd fiffighet. Fiffighet är granne med Gud.
Kanske är det så att här samlas världens alla fiffiga människor för att göra upp om vem som är fiffigast. Dueller i solnedgången, där den starkaste driften till fiffighet vinner. De lever i pisstrånga utrymmen där den enda chansen till en dräglig tillvaro är fiffighet. Vem kan modifiera vattendunken så vi sparar 8cm av utrymmet, vems sängar kan fällas upp med en stor portion fiffighet. Vem fan är fiffigast?
Det är frågan du bör ställa dig väl inne på en camping, när osäkerheten över din egen fiffighet infinner sig. Var kan jag hitta svartbältet, vem kan göra mitt liv drägligare. En oroskänsla tar överhanden det börjar bli ont om tid. RÄCKER MIN FIFFIGHET? Ett eko över nejden men inget svar. Ödsligt står du där med minimal fiffighet när du plötsligt hör; pssssssssst här! Du blir ledd till en husvagn i utkanten av den stora trivseln där fiffighet råder.
Där sitter en yodaliknande figur med en käpp och med tusen år av fiffighet i ögonen. Han höjer sin käpp och mumlar något, du känner en våg av fiffighet som träffar dig, AAH äntligen lite fiffig, äntligen! Du rusar tillbaks med din nyvunna fiffighet och börjar genast applicera ett visst mått av fiffighet på din egen husvagn. Inte på något sätt fullärd, men ändå fiffig, Inte fiffigast, men med i gemenskapen. Nöjd? Ja fiffig och nöjd.
