Del 3: Frans får ett uppdrag

-Mitt namn är Juantes presenterade sig mannen som just hjälpt Frans. Ja tack så mycket, men vem står bakom dig. -Det är Stålmannen. Men han ser väldigt förlägen ut. -Ja Stålmannen är lite blyg och det innebär att han blir superförlägen. Ok jag förstår, Frans såg att mannen bakom Juantes snurrade på foten och tittade i marken. Ok tack så mycket igen Juantes, vad kan jag göra föra att återgälda er? –Skulle du vilja ta detta brev till min syster i México? Jovisst inga problem Juantes, jag tar flyget ikväll. Frans såg Juantes med sin vän Stålmannen lämna platsen, snart syntes bara siluetten av sombreron och den röda manteln svagt i den nedgående solen.

Men vänta nu! Det var ju ingen dålig gentjänst att åka till México med ett brev, och varför skickade inte Juantes brevet med den vanliga postgången. Hmm tänkte Frans, det är något lurt i farten. Frans tänkte om det fans några fler metaforer, men kunde för tillfället bara komma på ”ugglor i mossen”. Foten var forfarande öm men smärtan var nu mer avlägsen. Frans kunde därför ta sig hem för egen maskin och försökte förgäves komma på en ny metafor för ”egen maskin” strax innan han somnade trött men tillfreds.

Frans vaknade tidigt med oro i kroppen, JÄVLAR JAG GLÖMDE ATT ÅKA TILL MEXICO IGÅR KVÄLL, HELVETES OCKSÅ! Han hoppade upp och slängde på sig kläderna rusade mot dörren, råkade snubbla på mattkanten och slog huvudet stenhårt i ytterdörren. Frans blev liggandes avsvimmad alldeles innanför dörren och dagarna gick. På tredje dagen knackade det på dörren. Frans vaknade svag men lyckades nå dörrhandtaget för att öppna. Dörren gled upp och där stod Juantes. – Hur blir det med brevet? Frans kunde skönja Stålmannen bakom Juantes lika förlägen som vanligt. Hur är det egentligen med stålmannen? Undrade Frans. – Bry dig inte om det sa Juantes, nu med en stram ton i rösten. – Brevet, du måste leverera brevet! Dörren stängdes bestämt men ändå inte hårt. Frans försökte värdera hårdheten i stängningen för att sedan försöka omvandla det till hur sne Juantes egentligen var. Han verkade vara mediumsned.
Vilken konstig stämning det plötsligt blev tänkte Frans när han hörde Juantes och Stålmannen försvinna nerför trappan.

Nästa episod: Stämningen blir klart sämre, men Frans får en idé.

Del 2: Frans får oväntad hjälp

Frans blev mer och mer matt i den stekande solen, han hade fortfarande ont men ingen verkade intresserad av hans hjälplösa situation. Tankarna for vidare hos Frans; Han tänkte på när han kunde härma olika syrsor och kunde skapa en sommarstämning mitt i vintern, och är det inte en aning ironiskt att evolutionen inte har täppt till det mentala hål som gör att vissa av oss är mottagliga för religiöst dravel, vilka som i sin övertygelse bestrider just evolutionen. Varför finns det inte smör på tub? Frans var nu så medtagen att han hade svårt att hålla fokus på omgivningen, tankarna vindlade, - Vad kom egentligen först? Undrade Frans. Busshållplatserna eller bussarna? Nu var Frans så utmattad att det började framträda lite skojiga färger och fantasifigurer, Frans fnissade högt när han såg glada gröna kameler i tyrolerhatt, VAR TAR ALLA BUSSAR VÄGEN? Frans yrar svårt och skriker rakt ut, VAR TAR ALLA BUSSARNA VÄGEN!?

Hallå där! Den karusell Frans hade i huvudet stannade upp en aning och han kunde skönja en gestalt i solen. Vad har hänt med dig? Undrade den diffusa skuggan. Frans bluddrade, jag snäbblade ockl scstulkade fotään. Här, jag skall hjälpa dig, Frans lyckades med stor möda kravla sig upp och fick sitt livs största chock.

Nästa episod: Frans får en rejäl chock.

Del 1: Frasse trampar snett

En dag som andra dagar blev en dag som ingen annan dag blivit. Med denna klassiska inledning börjar PG´s äventyr: Frasse och de sju dödssynderna.

Trottoarkanten var gömd i det starka solljuset, Frasse såg inte, märkte inte, innan det var för sent. Ett ögonblicks verk och Frasse trampade snett. Aj aj kved Frasse där på trottoaren, ont det gjorde ont i foten. Var den bruten? Stukad, kanske bara en lätt vrickning, folk gick förbi utan notis, det gjorde så ont, så ont. Frasse höjde ena armen i ett försök att söka hjälp, men folk fortsatte att passera runt Frasse där på trottoaren i den starka solen. Timmarna gick och Frasse började tänka på sin barndom. Han tänkte på sin första cykel med de röda handtagen och den fransade sadeln med ryggstöd, sin första gummibåt som aldrig blev uppumpad av någon anledning, var tog den vägen undrade Frasse. Besynnerligt. Vilket slöseri. Blev den någonsin uppumpad? Frasse såg sig omkring, fortfarande ingen hjälp, han fortsatte att tänka på sin barndom. Den gula gymnastikpåsen med det blå emblemet som han gjorde i syslöjden, den blev fin tänkte han.

Del 2 kommer inom kort: Frasse tänker då mer på sin barndom när folk passerar utan notis, men med en oväntad händelse får historien en dramatisk vändning.