Efter att ha tältat 6 veckor på Björkö så är man tillbaks i full vigör. Visst är det avslappnande att tälta, men den ena dagen blir väldigt lik den andra. Och den gula färjan till Lilla Varholmen för lunch varje dag blev lite enformigt. Ja menar på hur många sätt kan man variera en hundrafemtiogrammare. För PG är dock friluftslivet det som lockar, att få sticka ut näsan ur tältduken för dagens första andetag, se måsar plocka fiskrens vid sjöbodarna, kamma en lugg i morgonsolen, slinta lite käckt på badstegen, raka haka vid vattenbrynet, hälsa på gubben Ivar, och hålla i ena ändan när lakan sträcks. RAKA HAKA!
Björkövistelsen fick mig att fundera på dödsstraffet. Jag menar det som utfärdas i USA enligt lag. Kan straffet via elektriska stolen bli mer humant om GodEl levererar strömmen. Kan deras snälla elektroner få oss att omvärdera det inhumana, eller finns det någon relevans överhuvudtaget? PG förstår nog sambandet och känner ofta en djup ångest för orättvisorna i världen så fort en strömbrytare slås till. Och har därför utvecklat en egen metod med inbetalningsavier till behövande hängande vid varje strömbrytare. Björkö har gjort PG till en klart mycket bättre människa. (jäpp!)
