Hjälpsamhet

Vårt hus har behövt nya fönster i snart tio år. Tanken har legat där och understundom gnagt när jag nu helt plötsligt från ingenstans beställde.

Saken är den att min hjälpsamma vän fick nys om en möjlig beställning, och var väldigt ivrig att få hjälpa till. Jag påpekade då att det räcker med att få in fönstren till våren, något modstulen godtog vännen planen. Historien kunde slutat här om det inte vore för en räcka slumpartade händelser.

Leveransen kom och fönstren packades in i förrådet. Där skulle de få stå i väntan på våren. Några dagar senare kom vännen på besök för att lämna tillbaks lite verktyg. Han steg in i huset och fick direkt ett sken av misstänksamhet över sig. Ett försök att bjuda på kaffe misslyckades totalt. Vännen sniffade i luften och närmade sig den anslutande dörren till förrådet där fönstren stod.

På ett ögonblick fick han upp en glipa på dörren, jag hann precis hålla emot men hans hjälpsamhet gav en enorm styrka. DÄR STÅR DE! Skrek han. DE SKALL FANIMEJ IN NU! Hjälpsamheten har nu nått sin kulmen och övergått i ett fradgatuggande. Den vilda blicken var mycket skrämmande och jag fick backa ett par steg. Du bråkar inte med denna typ av hjälpsamhet.

En medling uppstod och jag föreslog två fönster på hösten och två på våren. Vännen lugnade sig en aning men var fortfarande inte helt nöjd. Handen skakade alltjämt lite av hjälpsamhet när han en stund senare försökte greppa kaffekoppen.

Ärtor och Ärtor

”Äpplen och päron” är ett beskrivande uttryck som härjar i vårt samhälle. Det används så flitigt att PG nästan blir galen. Meningen med den överutnyttjade formuleringen är att peka på olikheten i de yttringar som på ytan kan te sig förvillande lika. PG vill inte här kasta öl på stinsen med ytterligare ett exempel. Nej! Men lite utredning vore på sin plats.

Varför ser vissa människor bara frukt när andra kan urskilja olika sorter. Är detta en medfödd talang eller är de bara snabba med att påpeka skillnader för övertaget skull. När du ser frukt så ser jag mer, därför är jag lite bättre. Lite översitteri kan kanske skönjas. Men likväl så behöver vi nyansernas mästare, dessa differensens estradörer. Utan vilka Skövde skulle kunna jämställas med New York för att båda är städer.

PG vill ändå slå ett slag för de enkla människor som bara ser frukt. När andra håller på med sina uttjatade äpplen och päron så hävdar ni med bestämd röst och klar blick att det där är ju bara ”Ärtor och Ärtor”. Enkelheten kommer långsamt att vinna mark och vi får en fin onyanserad värld där alla är på stranden och lapar sol. Färgglada badbollar, solblänk i vattnet, stickade badshorts, varmt vin och fartyg långt bort.

Barbeque Glove Blues

Fartyg på rätt avstånd

Det är lite underligt med stora fartyg. Ju längre avstånd vi är på desto mindre blir de. Riktigt nära får vi dock vrida och röra huvudet för att få grepp på storleken. När avståndet blir riktigt stort nödgas vi emellertid nästan kisa med ögonen för att kunna skönja fartyget. En kikare är behjälplig men ger ändå en falsk bild om hur stort fartyget egentligen är.

Skulle ett fartyg vända fören mot oss på ett riktigt långt avstånd så försvinner det nästan helt, och chansen till en bedömning är helt utesluten, om det inte går att nå någon person närmare fartyget som via mobiltelefon kan ge en uppskattning. Chansen är minimal då personer med mobiltelefoner till havs vistas på fartyg och inte bredvid.

Men även om personen med mobilen ger exakt meterangivelse så missar vi känslan över hur stort skeppet egentligen är och kan därför inte imponeras i någon högre grad.
En perfekt bedömning kan därför bara ske ur rätt vinkel och på rätt avstånd, först då kan vi stå där häpna och gapa över ingenjörskonstens framsteg på de vida haven.

Karatekung

Hej jag heter Kent och är karatekung. Där har ni lite av PG’s nya projekt i bokform. Det hela börjar i Biskopsgården där en ung människa bär på en dröm om att en dag bli kung av karate.

Redan vid nio års ålder blir Kent fast besluten om sina mål och pantar flaskor, säljer tidningar för att ha råd med ett medlemskap i en närbelägen kampsportklubb. Han blir snart väldigt duktig och något av en maskot i klubben, men det här räcker inte för Kent. Han vill inte trampa vatten på en lokalförening, bara kung är tillräckligt som sagt.

Knappt fyllda tolv år länsar Kent sin spargris och drar till Travemunde. Där får han jobb som springpojk på en DC9 vilken turligt nog trafikerar Travemunde och en liten kinesisk by vid namn Punka Pung. Kent hoppar av jobbet på första resan och springer yster rakt in i byn där han träffar sin läromästare Sune Säljstöd. Efternamnet kan te sig märkligt men Kent får snart reda på att mästaren har släkt i Uppland och är sonen till en legendarisk säljare vid namn Stickan.

De första åren är kämpiga för Kent. Han slår av plankor mest hela dagarna. Hoppar utför stup med bakbundna händer ner i stenröse för att härda den mentala biten. Dra fälgar genom näsan är en annan del i uppbyggnadsfasen. Men den värsta övningen är nog när han blir uppäten av ett lejon och utbajsad på en savann anlagd nära lägret. För att sedan i mörkret försöka hitta hem till lägret där han blir upphängd i öronen med Bon Jovi dånande i högtalarna. Något utmattad somnar han ändå.

Efter några hårda år i Punka Pung och som färdig kung är Kent nu klar att återvända till Biskopsgården. Han tar spårvagnen från centralstationen och tar plats bredvid en äldre dam. De börjar småprata och Kent känner sig nödgad att presentera sig. Hej jag heter Kent och är karatekung.

PG slår ett slag för trummor och bas.

Robben Ford i all ära, alltid odiskutabelt mästerlig på gitarr. Men i just detta klipp är det inte han som tar strålkastarljuset. Höj nu ljudet ordentligt och lyssna på det fabulösa samspelet mellan trummor och bas. Vilket jävla outgrundligt fantastiskt jävla drag!

Miljökampen på alla plan

Jag funderar på att montera ut motorn ur bilen och slänga in en fåtölj istället. En idé som växer sig allt starkare. Jag kan sedan sitta och titta förebrående på mina grannar när de drar iväg till jobbet och spyr ut farliga avgaser. Miljökampen måste ske på alla plan.

Återanvändbara herrdildos är en annan idé jag har. Marknadsföringen kan bli lite för svår här, jag menar vilka argument skall man köra. Hur ser reklamfilmen ut? Och hur ser återvinningen ut, kommer folk att skämmas när de går fram till herrdildokärlet?

Ätbara gummibåtar kanske kan vara något för miljötänket, när du är trött på att lappa och laga din båt så finns det även en möjlighet att äta upp den. Då i olika smaker som kan tilltala den rådande marknaden. En gummibåt i plankstekssmak kan t.ex. vara tilltalande för den feta delen av befolkningen, när en lätt sparrissmak kan få en bmi-fantom att jubla. Vi får inte slänga gummibåtar i naturen, och förslaget ter sig klart bättre än att se något stackars djur med en illa slängd gummibåt runt halsen.

Nä så kan vi inte ha det. Miljökampen måste ske på alla plan som sagt. Och frågor vi måste ställa oss är; När gjorde jag något? Och när?

Fantastiska Family Guy

PG lyckades sumpa ett tidigare inlägg med briljanta Family Guy. Här kommer det i repris plus ytterligare ett klipp. Family Guy är inte bara bra poänglös, kanske inte bäst, men emellanåt fullständigt lysande.

Inte i Stockholm

Det är inte en slump att vissa platsnamn inte fungerar i Stockholm. Tänk er ett Munkedal, Majorna, Olskroken i Hufvudstaden. Nä det finns liksom inte på kartan. En skrämmande tanke vore att byta ut namnet på Lindome till Märsta. Eller riktigt rysligt Gårda mot Solna.

PG har därför utnämnt det mest outbytbara av dem alla, en plats som bara överlever i Göteborg under sin nuvarande form, flytta namnet och det självdör, det unika, smakfulla och den tillika klara segraren är; Ivarsbergsmotet eller som det heter i folkmun; Ivazbässmotet.

Läspisk

Det finns inget trevligare än när någon läspar, PG menar ju givetvis tal-atributet och inget annat. Det finns även killar som läspar, och vi kallar inte dem för läspiska.

Läspning är avväpnande. Ingen sätter igång ett krig med en läspning, det går absolut inte att skrämma någon med detta lilla påhäng till rösten. Det låter lite som den sista luften ur en gummibåt eller ett lugnt fungerande pneumatiskt verktyg. Våra S blir till tsss på ett som sagt genomtrevligt sätt.

Adderar vi sedan ett skorrande till rösten så börjar det bli riktigt intressant. Då ljuden kommer från helt olika ställen av fysiken så ställer det stora krav på utövaren. Som ett första test säger vi nu ordet skrov. Det blir alltså en läspning på S och en skorrning på krov. Träna ett tag, det är en utmaning som både är krävande och rikligt belönande.

Fler träningsord:
Skrämmande
Skränig
Skruttig
Tält
Screen
Skrumplever
Astronaut

Familjen PG

Min frekvens av uppdateringar har varit en aning haltande den senaste tiden. Ingen vill mer än redaktionen beklaga detta. Vi jobbar därför förbrilt med att hitta tid för nya spralliga och fryntliga inlägg.

En lättnad i övrig verksamhet verkar vara i antågande, och kan medföra en formidabel explosion i meningslös textmassa. Så snart mina vänner, snart.