Jag hittade en Bon Jovi -skiva i min sons rum. Vapen, heroin, ja nästan allt hade varit bättre. Texter av MUF, Jan Björklund skulle vara en smekning i jämförelse. Men snälla! Inte Bon Jovi, var gick det fel? Letar nu förtvivlat efter ledtrådar, kompispåverkan, miljö och tänker på vilka han absolut inte skall få träffa i framtiden. Det måste vara den där grannpojken, han ser lite Bon Jovi ut. Eller är det lärarna? Fan ta Björklund!
Kan syslöjden ha påverkat? Är syslöjden skyldig? Måste vi sätta våra barn i tuffa metall-kloster för att undvika det här. Lyxproblem menar några lite korrekt. NÄ, det är fanimej inget annat än katastrof. Nu måste jag konfrontera min son efter skolan, lägga en menande hand på axeln, se han djupt i ögonen, och fråga. Varför min son varför?
