Att avsluta Julen kan vara smärtsamt för många, först uppbyggnaden med alla förhoppningar, crescendot den 24 med efterföljande dagar, röd färg bleknar, och det kommer en tid i vadderad stiltje då skinkan sakta tar slut.
En familj i Utby har det extra svårt just nu. Deras hus börjar lysa upp redan i november, sakta men säkert bygger de på Julstämningen. Lampor ända upp till skorstenen, tomtar överallt, för att få huset att den 23´e se ut som ett litet lokalt Las Vegas. Vi utomstående grannar ser på och förundras över den totala hängivelsen. Här knackar man inte på och ger goda råd om inslagning av klappar, den fulländade skinkan, perfekta granen, eller vilket tomteskägg som är mest äkta. Att sen ytterligare gå ett steg och försiktig försöka påpeka att tomten inte finns skulle inte bara få tragiska följder utan även sopa bort en familjs hela värdegrund.
Veckorna efter Jul uppstår ett märkligt fenomen. Lamporna släcks sakta ner, lite tas bort varje dag som någon slag avvänjningskur för att mildra tomheten efter Julen. Nu när jag tittar bort ser jag bara en ensam julstjärna svagt upplyst i det annars så grå huset. Familjen måste ha det svårt nu.
