I Planet Grillvantes serie om de fjuniga planeternas försök att nå solen kommer här den ouppnåelige Freddie King. Vars influenser kan höras hos alla som någon gång lyft en gitarr, eller försökt skriva en låt. (kanske med undantag för Frank Zappa).
Sen kan det ju tyckas olyckligt att Freddie King har fått biverkningar som Per Gessle, Bon Jovi och The Killers. ("Are we human or are we dancers”, JÖSSES! Jättekramp! Christer Sjögren allt är förlåtet!))
För att citera Freddie King: "If it wasn't for bad luck..I'd have no luck at all"
Nog om det, här är Freddie King i den odödliga;
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
SommarBlues
Det har blivit en aning mer städat med åren, här från en varm sommardag 2008.
Trots att klippet är ganska laidback så har det nu över 8000 visningar och 32 textkommentarer på You Tube.
Trots att klippet är ganska laidback så har det nu över 8000 visningar och 32 textkommentarer på You Tube.
En dag i repan 1982
Vi hade en skock hårfrisörskor efter oss vid den här tiden, därav permanent. Men annars var det som vanligt i replokalen, ingen som helst ordning eller plan. Ibland hade vi dock tunga spelningar. Vår omåttliga succé på Sprängkullen, eller när vi som blytungt bluesband skulle spela i Stockholm, och hamnade på en samba-fest. Det är inte lätt att dansa samba till Purple Haze. Vi vann ändå över publiken till slut för den kvällen lät vi förbannat bra.
Bakfulla fragment från en risig inspelning, men på något sätt funkar det ändå.
Bakfulla fragment från en risig inspelning, men på något sätt funkar det ändå.
onsdag 28 januari 2009
Vaska efter Guldkorn
Den som surfar mycket blir oftast rikligt belönad. Efter ett tids slösurfande dyker alltid ett guldkorn upp, tålamod, slump och skicklighet ger i längden resultat. Tänk om man hade missat detta;
måndag 26 januari 2009
Månadens Grillvante
I läskigt läckra färger med matchande servett ringar månadens grillvante in allt gott på jorden. Det lyser inte bara fred, förståelse och samförstånd om denna skönhet. Se även en glimt av paradiset i det stilla men ändå så bejakande språket. Hur ofta får vi uppleva en sådan ynnest sa en vän efter att jag visat bilden. Och jag kan bara hålla med. Vi tackar Sonja Gardemyrsson från det lilla samhället Pundhövve för bilden.
söndag 25 januari 2009
Dagens Motsats
En ledare skriker under ungdomsserierna i X-huset; VÅGA BOLLA!!! Hur tacklar man det som spelare? Jag får nog sluta loopa, smasha, och göra annat roligt som kan ge sköna poäng ,för nu skall jag våga bolla mig till en seger.
(För er som inte är så insatta kan jag berätta att bolla gör man när är lite feg, nervös eller som sagt får fel direktiv av en ledare.)
(För er som inte är så insatta kan jag berätta att bolla gör man när är lite feg, nervös eller som sagt får fel direktiv av en ledare.)
How Blue Can You Get
Musik kretsar runt solen, små fjuniga planeter, rara projekt, kvasipoesi, försök att nå fram med texter som berättar hela den goa sanningen. Begåvningarna avlöser varandra, fjuniga planeter krockar, tävlar med att försöka nå solen, publiken står hänförd, applåderar och tror att just deras planet är gud, när de innerst inne vet att solen består av något helt annat. Här är det BB King som med humor, och oantastad känsla får de fjuniga planeterna att förläget titta genom luggen.
söndag 11 januari 2009
Att tona ut Julen
Att avsluta Julen kan vara smärtsamt för många, först uppbyggnaden med alla förhoppningar, crescendot den 24 med efterföljande dagar, röd färg bleknar, och det kommer en tid i vadderad stiltje då skinkan sakta tar slut.
En familj i Utby har det extra svårt just nu. Deras hus börjar lysa upp redan i november, sakta men säkert bygger de på Julstämningen. Lampor ända upp till skorstenen, tomtar överallt, för att få huset att den 23´e se ut som ett litet lokalt Las Vegas. Vi utomstående grannar ser på och förundras över den totala hängivelsen. Här knackar man inte på och ger goda råd om inslagning av klappar, den fulländade skinkan, perfekta granen, eller vilket tomteskägg som är mest äkta. Att sen ytterligare gå ett steg och försiktig försöka påpeka att tomten inte finns skulle inte bara få tragiska följder utan även sopa bort en familjs hela värdegrund.
Veckorna efter Jul uppstår ett märkligt fenomen. Lamporna släcks sakta ner, lite tas bort varje dag som någon slag avvänjningskur för att mildra tomheten efter Julen. Nu när jag tittar bort ser jag bara en ensam julstjärna svagt upplyst i det annars så grå huset. Familjen måste ha det svårt nu.
torsdag 8 januari 2009
Norge, ett land utan bollsinne
Märkliga saker händer i världen, Israel tror att de har ett outtömligt ”vi har lidit-konto” att ösa ur. USA går från att vara en aktiv krigsdemon till ett fullständigt handlingsförlamat vakuum, England vet inte vilket ben de skall stå på och genomlider en makaber identitetskris där fotbollen i viss mån stadgar upp pålverket. Sverige analyserar och tittar som vanligt på, ingen ny Palme i sikte så långt ögat når. Och Norge är ett land helt utan bollsinne.
Varför är det så? Frågor vi kan ställa oss är; Finns det bollar i Norge? Är dom runda? Kan en vuxen identifiera en boll? Om vi slänger ut bollar och ett par skidor i en idrottshall tar då norrmännen instinktivt upp skidorna för att ha en kul dag i hallen? Nämn bara ett bollgeni från Norge? Jaja vi har ju Ole Gunnar Solskjaer som spelade för Manchester United, men det var väl bara att ha smalbenet på rätt plats vid rätt tillfälle.
Tänk er att resa runt i detta förvisso vackra land, men att hela tiden få sikten skymd av folk utan bollsinne. Varje vacker fjord förstörs av en norrman i förgrunden utan någon som helst bollkontroll. Det borde vid varje rastställe finnas megafoner som hjälp för att rensa vyn från all talanglöshet. HALLÅ! NI DÄR NERE UTAN BOLLSINNE KAN NI FLYTTA ER SÅ ATT JAG KAN NJUTA!
Varför det har blivit så här är svårt att förstå, ett helt land utan bollsinne, jag kan bara förundrat konstatera fakta.
tisdag 6 januari 2009
Oh Sang Eun – I Guds Närhet
Ett klipp som ständigt återkommer när jag surfar är en fantastisk boll emellan Oh Sang Eun och Wang Liqin, vet inte riktigt vad det är som trollbinder, men den nästan hypnotiska backhanden från Oh, en hydralisk perfektion med en timing som får en att undra över delarna medfödd talang och oändligt med timmar av träning.
Träffen är bara overklig och är så slipad till den milda grad att den fyller ut hela ens önskan om en sports innersta väsen. Wang Liqin svarar i samma ruskiga tempo och jobbar ledigt i en värld av nanosekunder, vilket gör klippet till ett av det mest fantastiska idrottsklippen någonsin.
Och givetvis var jag tvungen att köpa Oh Sang Eun nya stomme som visade sig vara dyr, men ett absolut måste.
Kolla nu in Oh’s tredje backhand.
Träffen är bara overklig och är så slipad till den milda grad att den fyller ut hela ens önskan om en sports innersta väsen. Wang Liqin svarar i samma ruskiga tempo och jobbar ledigt i en värld av nanosekunder, vilket gör klippet till ett av det mest fantastiska idrottsklippen någonsin.
Och givetvis var jag tvungen att köpa Oh Sang Eun nya stomme som visade sig vara dyr, men ett absolut måste.
Kolla nu in Oh’s tredje backhand.